CIRKELN ÄR SLUTEN - Expeditionsledarens slutord.

2007-07-28

Så är vi då alla i ambulansteamet åter tillbaka i det trygga Sverige från en strapatsrik, upplevelserik och bitvis farofylld bilresa från Mälarstaden Strängnäs till Västbengalens Himalaya.

Entusiastiskt mottagande
Ingen av oss kunde naturligtvis ana när vi startade den 9 juni från Sverige att 23 olika tidningar på plats i Indien skulle hylla vår insats så positivt och lyfta fram den feststämning som uppstod vid vår ankomst med ambulanserna till Siliguri och Kalimpong. Mötet med människorna och mottagningen på plats var och förblir helt oförglömligt.
Redan i infarten till de indiska städerna stod stora delar av befolkningen uppställd med blommor i händerna – blommor som snabbt lämnades över till den svenska expeditionen under långa tal, sång och applåder, allt i en skön blandning. Människorna här tvekade aldrig att visa sin tacksamhet – allt åtföljt av nya applåder, blomsterkransar och varma leenden.
Överallt var mottagandet entusiastiskt. Befolkningen väntade sig så mycket av oss – vi var i deras ögon verkliga välgörare. Det kändes som om de trodde att vi kunde göra allt.
Det går därför inte fullt ut att beskriva den egendomliga upphetsning som vi alla greps av när vi anlände till slutmålet efter långa, strapatsfyllda och äventyrliga mil där all möda var värt för att komma till resans slutmål.

”Hjälp till självhjälp”
I Västbengalen är traditioner väldigt starka och människorna är uthålliga till bristningsgränsen. Strider för självständighet, fattigdom och utanförskap från det övriga Indien har präglat människornas levnadsvillkor, därför inte att undra över att världens främsta närstridssoldater ( gurkhas ) kommer från områden som gränsar till Sikkim, Nepal, Tibet och Bhutan
Vilka starka personligheter vi träffade under vår resa, vilka känslosamma möten och vilka fantastiska vänner vi lagt till i vår nya bekantskapskrets.

Små privata biståndsinsatser är alltid svåra att genomföra eftersom de är beroende av så många faktorer. Några patentlösningar finns därför inte hur man skall gå tillväga när man bygger upp liknande donationer. Lång planläggning, noga förberedelser och rätt personer med ett starkt psyke och socialt engagemang är några av huvudförutsättningarna för att genomföra liknande framtida expeditioner.
Det är trots allt inte varje dag som ett privat svenskt biståndsinitiativ kan redovisa så positiva resultat som vårt. Glädjen över att våra välpackade ambulanser vi så hårt kämpat för gått direkt till behövandes situation utan byråkrati, administration eller i korrupta fickor känns därför mycket tillfredsställande.

På väg hem till Sverige

Väntan och åter väntan på att komma hem kändes som evigheter inför landningen på Arlanda Airport, så plötsligt infann sig där många leenden och varma välkomsthälsningar från expeditionens anhöriga och vänner och förtrollningen blev som bruten.
Trettiotvå långa dagar med bil från Sverige till Indien och endast 10 timmar med flyg åter från Indien till Sverige.
Det är naturligtvis skönt, men ibland svårt att komma hem. Också det som väntar kan vara förvandlat och hemkomsten kan förvandla minnet av en liknande resa som den vi nu genomfört.
Expeditionens väg genom Europa, Iran, Pakistan och Indien finns nu bara kvar i våra minnen och på tusentals fotografier, anteckningsblockets blad har stoppats undan, klockor har skruvats tillbaka och teamet har skingrats för att kanske i framtiden gräva ur erfarenheternas källor inför nya utmaningar.


Tack till alla i vårt teamet inklusive sponsorer, vänner och bekanta, endast ni möjliggjorde att denna fantastiska expedition lyckades så väl med sitt syfte.
Många nya uppdragsgivare står nu på kö för att vilja se teamet utmana nya äventyr.

TINA.
Tack Tina, för Din mycket skickliga planering av expeditionen från basstationen Swed-Asia Travels i Strängnäs. Din och redaktör Patrik Uhlman`s hantering av TV-sändningarna när vi sände live från Turkiet, Iran, och Indien var proffsigt värre och in i minsta detalj väl planerat.
Att ha en koordinator som du i Sverige som dag och natt snabbt kunde kontaktas kändes tryggt och uppmuntrande när vi tog oss fram genom heta öknar över höga berg, genom jordbävningsområden, och vid passager av översvämmade floder och platser där våldet dagligen trappades upp.
Jag om någon vet hur du under mer än ett år har kämpat vid min sida för att allt skulle gå i lås och för att expeditionen skulle bli ytterliggare en milstolpe i vår donationsverksamhet.
Tack kära Tina för Din uthållighet på alla plan.

JOAKIM
Nya möten, nya ambulanser, nya bilder, nya glädjeämnen för oss att i framtiden samtala om. Enhälligt blev du vald till teamets självskrivna kassör. Att hålla reda på 13 länders valutor, växla och fördela genomförde du proffsigt. Att Ditt liv inte är ett skalbolag har jag förstått sedan länge. Jag, din relativt nyfunna vän som suttit på huk och kikat in genom många nyckelhål gläds åt att din arbetskraft alltid är på toppnivå och att Du som jag alltid reagerar på den deformerade personlighetens förstoppning. Att få ha en kassör som Du på en liknande expedition kändes upplyftande. Än en gång stort tack Joakim för att vi fick kämpa ihop.

JAN-OLOF
Tack din gamle äventyrare från Blåns i Grängesberg !
Jag tar också tillfället att gratulera Dig över att Du tog det svåra beslutet att välja bort Brasilien och Ludvika och i stället följa med mig på en ny expedition till Asien.
Du och din Canon kamera har nu blivit ett begrepp på våra tuffa expeditioner. Trots gamla skador och molande värk i din axel gav du dig sjutton på att genomföra ytterliggare en resa. Hur många foton har du egentligen tagit? Jag har för länge sedan tappat räkningen, var det 12000 tusen eller 15000 tusen? När sov du egentligen? Oavsett på dygnet när jag kom in till dig satt du som klistrad vid datorn för att tillfredställa våra sponsorer och hemsidans besökare. Aldrig såg jag dig irriterad, trött, sliten eller påverkad. Därför har jag redan nu vikt en plats åt Dig inför nästa expedition om den så blir till Indien, Etiopien eller Burundi.

Under tidigare resor med Dig har jag förstått att ingenting undgår din skarpsyn och din vassa elektroniska penna skapar formuleringar som går på djupet och berör.
Tack och återigen tack Janne för att Du inte glömt bort människors behov av ett bättre liv oavsett om de bor i Nepal, Alaska, Ludvika eller som nu i Indien.
Att få umgås med en så stark personlighet som du och som dessutom talar Grangärdemål är få förunnat. Högtidsstunderna med Dig blev guld värda och kommer så att bestå till falluckorna sluter sig för gott. Att vara expeditionsledare eller kung av Ludvika är trots allt ingen skillnad då den biologiska klockan klämtar. Tro nu för guds skull inte att slutet närmar sig, det är bara ett gott tecken på att vi står inför nya utmaningar inför nästa år.


ROLLE
En expedition utan Rolle vore ganska trist. Med Rolle kan man ha lika roligt i en bil som i en båt eller varför inte på en veranda om man där har var sak på sin plats. Att Du Rolle inte fick någon packlista innan vi stack på vår 1000-milafärd ser jag som en stor miss från min sida, detta kommer dock inte att upprepas inför nästa expedition det kan jag lova Dig. Förresten trodde du väl att det här skulle bli som en vanlig bilsemester till Iran och Pakistan för att titta på olika sevärdheter, men där misstog du dig rejält grabben.  
Utan Dig Rolle hade vi inte kommit fram i till slutmålet i tid inte ens avancerad pakistansk militäreskort kunde klara av det du fixade. Efter din medverkan i två expeditioner börjar du nu äntligen få karavantradition och som du märkt så är skillnaden mellan Åkers styckebruk och Tabriz eller Quetta inte så särskilt stor. Folk är sig ganska lika världen över, de flesta är snälla, hyggliga och hjälpsamma särskilt om det kommer en ”full Rulle” som på nolltid byter däck, kylare, fläktremmar som den värsta Formel 1 mekaniker.
Våra bilar blev som tåliga åsnor genom din eminenta kunskap om hur fordon skall skötas. En låda reservdelar, en alldeles för stor skiftnyckel och ett reservdelslager väl anpassat till alla händelser kom väl till pass.
Den som tidigare kört Mercedes, Volvo, Ford eller Land Rover utan luftkonditionering genom Irans öknar vet vad det innebär att bli kokt levande. ( glöm inte kräftskivan i augusti ).


PEDER

Dina av cykeltramp väl uppbyggda lårmuskler, är som styrkan i en indisk vattenbuffels.
Om man som vi i ambulans teamet varit på svåra och farliga platser, och om man som Du tidvis hänger i luften, det kanske är då man förstår att ”livet är den största gåvan”. En expedition är en sak men efteråt är det något annat. Jag kände en stor glädje när jag såg din hustru Jenny på Arlanda med sin stora putande mage väntandes på sin efterlängtade Jas-pilot.
Den verkliga nyckeln till att förstå en resa som vår ligger i att vi kom hem friska och välbehållna.
Kanske Du idag förstår varför jag oftast lät Dig köra först i karavanen. Du litade naturligtvis på Dig själv och tyckte om att göra saker i ditt eget tempo, vi andra följde dig i hälarna så gott det gick i ett rasande tempo genom saltöknar, över höga berg och genom städernas trånga gränder.
Din elektroniska skicklighet tog oss varje fredagskväll genom rymden till bardisken på Hotel Rogge där sponsorer, familjer, vänner och bekanta samlades över en öl för att följa äventyrarna i live sändning.
Tack Peder före ett gott kamratskap och för fina minnen vi tillsammans delade under expeditionen och på resan i Nepal.
Kommer vi någonsin att göra en liknande resa tillsammans?


KENNETH

Oxkärrorna i Pakistan såg förmodligen likadana ut under den här resan som när Du för 30 år sedan reste genom Pakistan, Afghanistan och Indien. Att Du åter en dag skulle få se berget Ararat, besöka Teheran, vandra vid trakterna kring floden Indus, gå på basarer i Sukkur och glida in i Amritsar med ambulanser väckte säkert många gamla minnen till liv hos Dig.Ingen kunde på ett bättre sätt än du redogöra under resan för Alexander den stores fälttåg mot Indien. Du gjorde historiens vingslag levande med dina berättelser om platser, fältslag och häftiga erövringar. Att dessutom under resan få njuta av delikatesser i Ditt eget komponerade fältkök där du fick den mest primitiva konservburk att vara utmanande blev till högtidsstunder för oss alla. Numera när jag går ut på restaurang så beställer jag alltid tonfisk på burk med undersidan upp, jag ber dessutom kyparen att blanda den torra fisken i burken med bakade bönor allt för att återskapa minnet av din eminenta matlagningskonst.
Det har varit en glädje att ha Dig med på expeditionen Kenneth. Alltid tillmötesgående och spänstig har du varit.


KENT
För många västerlänningar är Indien en verklig utmaning, men absolut inte för Dig. Din storsinta människosyn mot barn och vuxna i Sverige liksom Indien kvalificerade Dig på ett tidigt stadium att vara med i vårt projekt till förbättringar för människor i denna del av Bengalen. Lyriskt har du tidigare pratat om din vistelse i distriktet Darjeeling och dina tankar och insatser för återvinning av Kalimpongs sopor väckte stort intresse hos mig att inleda ett framtida samarbete med Dig i Kalimpong
Kent, jag uppskattar din revolutionära själ eftersom du också är en sann patriot. Säkert vet du att du var en av de första som tillfrågades att följa med på ambulansexpeditionen och din roll var redan då given. Alla vi minns fortfarande dina tal till barnen i Iran, vi glömmer inte heller din entusiasm att vi som första Europeiskt fotbollslag skulle spela fotboll mot hårda motståndare på en av Kalimpongs leråkrar. Jag minns också din sorgsna blick när jag gav bort tröjan med Manchester United till Kalimpongs lagledare, men där du långsamt tinade upp när du såg de beväpnade soldaterna på läktaren som vaktade stadens politiker.
Tack Kent för att du förgyllde vår expedition med din närvaro.


ANN-LOUISE

Du har nu tillsammans med sex andra äventyrare färdats genom okända trakter, förbi främmande människor i en miljö som är helt ny för Dig. Aldrig såg vi dig omtöcknad av trötthet eller vara rädd för det okända. Överlevnadsförmågan hos dig när det var extremt varmt gjorde dig seg som soltorkat kött och du härdade ut som få andra när temperaturen ständigt pendlade mellan 40-45 grader varmt i bilarna.
Alla vi övriga i teamet som innan du kom till Indien färdats mer än tusen mil kände att du direkt kom in i teamet och som om du varit med i teamet under hela resan.
Du har varit en glädjespridare för oss alla med din nyfikenhet och ingen kommer någonsin att glömma ditt fotarbete under fotbollsmatchen i Kalimpong. Din arbetsinsats med ambulanserna innan vi reste från Sverige var fantastisk och outtröttlig, utan den hade vi aldrig kommit iväg på vår expedition därför står vi i stor tacksamhetsskuld till Dig.


JANNE
God dag kamrat - så har vår korrespondens alltid börjat det senaste året…..
Du Janne var den första som frågade mig och därför fick erbjudandet att följa med på en expedition som skulle slå det mesta.
Du var handplockad in i minsta detalj så som den organisationsmänniska du är och inte minst för ditt säkerhetstänkande. Tyvärr fick du aldrig fullfölja dina önskemål eller förverkliga drömmen att följa med på grund av yttre och inre omständigheter. Du har dock ständigt varit i mina och i alla andras tankar under resan och vi har saknat Ditt sällskap mycket.
Kanske ingen av oss förstår hur mycket energi och hur stort arbete du lagt ner på att förverkliga drömmen inför resan, men vad vi alla vet är att du gjort betydande insatser för att göra expeditionen möjlig. För detta tackar jag dig varmt och hjärtligt.


Kjell Borneland

Expeditionsledare, Ambulance Donation Expedition 2007


Expeditionsledare Kjell som given målvakt i det svenska laget. Förstärkt defensiv bäddade för blågul seger i vänskapsmatchen mellan Sverige och Indien på Kalimpongs stadium.

Partners

Ericsson
Swedbank
Landstinget
Wennerström ljuskontroll
Heartbreak Hotel
Bilmetro
Sundbyholm
Volvo
Artamus Indien konsult
Kilen krysset
Indien resor
Arkitektkopia
Maxi
Skode
Katrineholm / Flen
Confide
Åkers
Rogge
Tools Gävle
Caravan & Marine
Caravan & Marine
Polferries
Flaggfabriken svanen
SOS International
Inline
Statoil